Hushållsekonomi och morötter

Vi har under flera år pratat löst om att försöka anstränga oss att slänga mindre mat och ta med mer matlådor och allt sånt man tänker att man borde men som är svårt att få till i vardagskarusellen. Om man jämför med gamla tiders självhushållande liv så var förutsättningen så annorlunda, framför allt tänker jag mig att livet var mer förutsägbart och att man hade koll på vad man hade hemma. Och förmodligen att man accepterade mer tråkig mat. Jag tycker att det räcker med att gå tillbaka till när jag var liten på 70- och 80-talet så var maten tristare och det fanns en tydligare uppdelning i vardag och fest. Vi ställer helt enkelt högre krav på vardagsmaten idag. Så motivationen har inte varit tillräckligt stor för att ta tag i detta på allvar. Men inspirerad av Köpstoppsbloggen så har vi börjat i en annan ände och tittat över vår ekonomi. Vi slog helt enkelt samman alla livsmedelsinköp + lunch- och restaurangkostnader för att räkna ut hur mycket vi lägger på mat. Och vi blev rätt chockade. Över 9000 per månad!  Visserligen kan en mindre summa dras av för schampoo och tvättmedel och sånt som inte är mat men ingår i livsmedelsnotan men det känns ändå som att det borde gå att spara in en hel del.

Jag har googlat runt för att kolla vad man egentligen är en normal matbudget och KO räknar med 1900 per vuxen och månad, så kanske 5000 för en familj där barnen har gratis lunch? Samtidigt kan det inte vara ett självändamål att leva snålt till varje pris. Mat är viktigt. Och att kunna delta i sociala sammanhang där man äter är också viktigt. Men nu har vi i varje fall bestämt oss för att det måste går att dra ner på våra livsmedelutgifter och vi har en siffra att sänka. Pengar är en bra morot för att förändra livet i rätt riktning...

Hönshus del II och potatis

Kort uppdatering om det mobila hönshuset som går framåt i långsam takt, mest på grund av att det är så kallt! Så här ser stommen ut och till detta kommer det tre takstolar. Huset kommer att ha täckta kortsidor och man kommer att kunna öppna in till hönshuset via luckor i taket. Närmast på kortsidan kommer det att bli en ägglucka och på bortre kortsidan blir det en utgång till hönsgård utanför själva huset. Själva golvet kommer alltså ligga på reglarna på mitten och den lilla fyrkanten på mitten av golvet kommer att vara öppning till en nedgångsramp. Det kommer att bli ca 2x0,9 m, höjd ca 1,60 och tanken med att bygga det mobilt på det här sättet är att vi ska kunna lyfta in hela huset i växthuset (10 m2) på vintern, bredden är anpassad för att komma in genom dörrarna på växthuset. 

Jag känner mig medelhändig men har alltid varit rätt skraj för att bygga i trä, vet inte varför. Men detta har lite gett mig blodad tand, framför allt att hitta på själva konstruktionen var kul. Sen gör man ju en del missar här och var och får tänka om allt eftersom man bygger. Som jag skrev och visade i förra inlägget så bygger konstruktionen på en mix av två andra modeller, många amerikanska modeller man hittar när man googlar på chicken tractor har två bärbrädor på sidorna. Men jag har insett att då får huset verkligen vara smalt, att sätta dem på utsidan med 90 cm bredd emellan som det var tänkt gör att det känns som om det kan bli väldigt obekvämt att bära med tanke på att det blir ganska tungt. Trädgårdssnickarens modell har två bärbrädor som sticks in i vid behov (man kan se de fyrkantiga hålen på bilden i förra inlägget) undertill men det känns väldigt krångligt. Får se hur man ska lösa det.

Idag har jag köpt ett kilo sättpotatis Amadine, kunde inte låta bli. De kommer att odlas i hinkar och jag tror att det blir mer praktiskt för den tidiga potatisen. Möjligtvis blir det för varmt när det gassar på svarta hinkar?

Permakultur, igen

Det passar bra att läsa i det här snövädret...Man börjar nästan tvivla på våren.

Jag ville skriva lite mer om permakultur för ju mer jag läser om det, desto mer tilltalar mig de grundtankarna. Det jag gillar bäst kan egentligen sammanfattas med en enda mening: att betrakta hushållet och odlandet som ett kretslopp där allt är länkat samman och där olika aktiviteter underlättar för andra. Att det man gör samtidigt skapar mervärden för andra delar av hushållssystemet. Ett sånt fungerande system som vi har här hemma är vår hushållskompost: den är placerad på väg mot brevlådan så vanligtvis slänger vi i matrester samtidigt som vi går ut och hämtar tidningen på morgonen. Komposten ger oss mervärdet att ha mindre sopor och därmed mindre sophämtningsavgift (och färre transporter, hämtning varannan vecka) och ger dessutom jättefin och fet jord. Ett kretslopp som förutom att det är bra för miljön dessutom tjänar oss tid och pengar, det känns väldigt tillfredsställande att gå ut och mata komposten.  Men sällan är hus byggda på det sättet att det går att ta till vara resurserna och skapa mervärden, ofta är de byggda på ett "platt" sätt, dvs man ser bara funktionen och inte hela kretsloppet. Ta detta med tvättstugor tex, traditionellt är de ofta placerade så långt som möjligt ifrån där kläderna tas av och på. I och för sig med tanke på att man ska kunna hänga ut tvätten på tork men jag tror att de allra flesta skulle ha större nytta av att ha tvättmöjligheterna nära där kläder och lakan sedan ska förvaras. Inom permakulturen tänker man just så: hur kan denna uppgift lösas och vad annat kan samtidigt lösas på ett och samma bräde.

Inom permakulturen får detta förstås även konsekvenser för hur man odlar. Hur kan ett träd, förutom ge frukt, också skapa skugga och förutsättningar som passar någon annan växt? Från den här texten har jag lånat sammanställningen av tolv grundläggande principer:

12 grundläggande principer
1. Se naturen som din lärobok, studera, imitera och samarbeta med naturen.
Inventera och analysera. I naturen finns ingen naken jord, monokulturer och raka rader.
2. Fånga upp och lagra solens energi. Lagra solenergin i träd, växter och grödor till vintern. Skapa ett bättre mikroklimat, skapa lä, bygg solfickor och värmelagrande stenmurar.
3. Bygg upp system som är vackra, ger god avkastning och som snabbt producerar mat. Meningen är att du skall ha glädje av din trädgård så fort som möjligt och i all framtid.
4. Acceptera att naturliga system är självreglerande och att växtligheten talar om för dig hur du skall göra. Ta till dig den feedback som naturen ger dig, i problemen finns lösningen.
5. Använd dig av och ta vara på de förnybara resurser och tjänster som vår jord tillhandahåller. Solenergi, vindenergi, frisk luft, rent vatten, bördig jord, djur, växter och mikroorganismer.
6. Det finns inget avfall, endast material på fel plats vid fel tidpunkt. Bygg system där alla material ingår i kretsloppen så att det inte uppstår något avfall.
7. Utgå ifrån en helhetssyn, börja med att skapa strukturer där allt hänger ihop. Arbeta sedan med de olika flödena ända ner till detaljerna. Utgå från avrinningsområdet för regnvattnet.
8. Integrera i stället för att separera de olika funktionerna. De olika delarna kan ofta stödja varandra så att helheten blir mer än delarna, på så sätt skapar du synergieffekter.
9. I vårt moderna samhälle blir det mesta större och snabbare, i permakultur däremot arbetar man med småskalighet, ”small is beautiful” och långsamhet, ”slow food”.
10. Använd dig av den fantastiska biologiska mångfald som finns i naturen. Du får en rikare tillvaro, stabilare system och mindre av de sjukdomar som drabbar monokulturerna.
11. I mötet mellan olika biotoper - randzonen - finns ofta den största biologiska mångfalden. Maximera randzonerna i din design.
12. Lär dig att på ett kreativt sätt använda och bemöta förändring, i en tid av förändring. Skapa en framtid utan billig energi, där man hushåller med sina resurser.

Detta låter lite pretentiöst men jag tror att det är mycket bra att ha som riktmärke när man försöker bygga upp sin trädgård för något mer än bara lite härlig grönska. Det finns också hur mycket som helst på YouTube om permakultur, här är en video på 45 min som beskriver hur man praktiskt kan organisera sin trädgård:

 

Hemmagjord mozzarella och bygge pågår

Jag har länge tänkt att det vore kul att testa att göra mozzarella. Idag var jag förbi apoteket och köpte ostlöpe och sedan rullade det på förvånansvärt smidigt. Jag följde det här receptet men eftersom det var första gången så gjorde jag osten på två liter gammaldags mjölk, det gav en rund mozzarella i samma storlek som den man köper i affären. Med tanke på samtliga ingredienser så blev nog priset ca 30 kr för denna ekologiska mozzarella så det är tveksamt om det direkt lönar sig så länge man inte har tillgång till egen mjölk, men det var häftigt att prova! Utmärkt recept, för övrigt, min enda synpunkt var att en silduk kan vara att föredra när man silar bort vasslan. Och att man kan prova att göra osten på en mindre fet mjölk, min blev gulaktig vilket tydligen beror på fetthalten i mjölken enligt ett amerikanskt ostforum.

Idag har jag också köpt hönsnät till nederdelen på hönshuset som jag bygger. Det går långsamt framåt eftersom det är så kallt, det är inget mysigt att stå ute och snickra i minusgrader. Bygget sker nerifrån och upp vilket gör att stommen just nu ser ut som en sängram... Hade också tänkt köpa jord men med tanke på kylan så känns det inte som om det blir aktuellt att flytta ut någon vintersallat den närmaste veckan.

Det svåra med att balansera mot normen

En av anledningarna till att många längtar till landet och ett annat mer jordnära liv idag tror jag handlar om det svåra med att få distans mot det som betraktas som normalt i samhället. Man måste ta i från tårna för att bryta med normen. Även om det har sitt pris att ta tydligt ställning mot det som anses som normalt, exempelvis genom att flytta ut till landet och bli fårbonde, så är det i alla fall inte det minsta otydligt. Att fuska med en självförsörjarlivsstil på kvartstid blir däremot direkt förvirrande, man tar varken ställning ordentligt gentemot sig själv eller mot omgivningen vilket gör att livsstilen fortfarande är förhandlingsbar. Jag kanske uttrycker detta otydligt, men det jag menar är att när det exempelvis kör ihop sig på jobbet och dyker upp arbetsuppgifter som man inte räknat med, är det väldigt lätt att gå på ryggmärgsreflexen och jobba som sjutton och det är svårt att känna ro att ta sin lediga dag och snickra på hönshus och pilla med fröer.

Det var ju meningen att hela projektet skulle ge ett lugn och sätta tonen för livet, inte skapa splittring. Jag kommer förstås inte ge upp än men det vore väldigt skönt att veta hur man ska leva sitt liv med ett jobb utan att jobbet tar över. Är det jobbet det är fel på? Normen är så stark att man ska lyckas på jobbet och för att lyckas måste man satsa fullt ut. Kan man överhuvudtaget ha ett kvalificerat jobb som man inte anser är viktigast i världen, utan en hyfsat viktig pusselbit bland flera andra? Just nu känner jag mig motarbetad, allt i min livsstil puttar mig på plats. Jag har aldrig tidigare insett hur många faktorer som faktiskt har satt mig i den situationen där jag är, det är inte bara ett fritt val hur man vill leva. Konstaterar att det räcker inte att gå ner i tid lite grann för att i grunden få en annan livsstil, det kräver mer systematik och tydligare mål. Fortsättning följer...

Så börjar det

Tomat 'Oxhjärta' tittar upp! Inspirerad av Niki Jabbour har jag även börjat förodla vintersallat, asiatisk kål och orientalisk spenat för utplantering om ett par veckor.

Att skörda året runt

Jag har nu läst det mesta i The Year-Round Vegetable Garden och den innehåller en hel del tips. Har man läst lite trädgårdsböcker så är det egentligen inga dramatiska nyheter men när de kommer sammanställda så här med ett bestämt syfte - att kunna skörda året runt - så ser man lite mer hur man systematiskt skulle kunna lägga upp det. Att den här boken går att överföra till svenska förhållanden beror på att den utgår från författarens hem i Nova Scotia som ligger i östra Kanada som så vitt jag kan tolka har de ett liknande klimat som vårt, bland annat nämns det att man räknar att den första frostnatten kan komma i oktober.

Att tima in fyra odlingssäsonger
För det första delar författaren Niki Jabbour upp året i tre typer som hon kallar Sval säsong (vår samt höst), Varm säsong och Kall säsong.

De Svala säsongerna räknas utifrån temperatur 5-20 C och den inleds tidigt genom en förodling som inleds 6-8 veckor efter vintersolståndet. Det som försås är broccoli och kål. Första direkta frösådden sker i kallbänkar i slutet av mars. Det som direktsås i kallbänkar är betor, kålrabbi, morötter, pak choi och endivesallat.  Hon poängterar att det är viktigt att komma ihåg att planera för och förså dessa grönsaker och gå över till dem när Sval säsong återkommer på hösten.


Varma säsongen är ju den man är van vid, dvs sommaren. Även här försöker hon tima in förodlingen så att det går att skörda kontinuerligt. Jabbour börjar förodla gurka och pumpa 6-8 veckor före sista frosten beräknas (i början-mitten på april). Genom att värma upp jorden försöker hon plantera ut småplantor redan ett par veckor före den normala tidpunkten (vilket man brukar säga är när jorden är ca 10 C). Det gör hon genom att täcka jorden med svart plast. Hon använder också fiberduk och glasklockor (eller avklippta PET-flaskor) som miniväxthus över plantorna för att hålla värmen. Viktigt att komma ihåg om man vill starta odlingen tidigt är att göra i ordning bäddarna redan på hösten så att det är färdiggrävt och ev gödslat, tex genom gröngödsling, så att man inte behöver lägga tid på jorden på våren.

Skörden under den Kalla säsongen går ut på att odla sådant som med olika metoder kan stå kvar i landet trots vintern. Där finns det två huvudsakliga kategorier, grönsaker som purjo och grönkål som kan stå kvar i landet och tål lite snö och rotfrukter som hon täcker med ett tjockt lager av halm så att de inte fryser. Hon använder även fiberdukstunnlar på vintern för att skydda grönsakerna och här beskriver hon något som jag inte har upptäckt eller som möjligen inte finns i Sverige nämligen tre olika tjocklekar på fiberduk. Det är då den tjockaste som används på vintern, inte den tunna som man normalt kan ha på sommaren. Hon skriver även att hon direktsår i kallbänk spenat och asiatiska bladgrönsaker som är köldtåliga. Men här undrar jag hur bra det egentligen går, jorden fryser ju även i en kallbänk, alternativt så fryser vattnet när man vattnar. Möjligtvis kan detta fungera om man försöker förhindra jorden att frysa genom att täcka den med halm men så fort det kommer upp små skott så måste de ju ha ljus och kan inte vara täckta av halm. Dessutom är min erfarenhet att en sån odling borde bli ganska långsam och slö av kylan. Men möjligtvis kan man tänka sig att man sår sent på hösten så att växterna kommit en bit innan minusgraderna kommer och utnyttjar att de växer till sig långsamt genom kylan.

Fem sammanfattande tips
För att kunna tima grönsakerna till ett jämnt flöde ger hon fem tips:
1. Planera i förväg, gärna för hela året, vad som ska skördas i varje period
2. Förså och ha hela tiden småplantor redo att sätta ner där det är skördat och det finns luckor
3. Gödsla och jordförbättra
4. Skörda så fort tillväxten börjar avta, vänta inte på att exempelvis de sista bönorna ska mogna, rensa sedan bort växten och gör plats för annat
5. Odla med växelbruk och odla inte samma sak på samma ställe.

Hon  förespråkar täckodling och boken innehåller tips på vad man kan samplantera. Hon tar även upp detaljerade beskrivningar av lämpliga grönsakssorter för sådan odling och ger skisser på hur en passande köksträdgård skulle kunna vara designad. Allt som allt mycket matnyttigt! Och plötsligt inser man fördelarna med att ha flera kallbänkar, inte bara för plantuppdragning utan även för skyddad odling under Svala säsonger. Att kunna förlänga säsongen på det här sättet känns väldigt passande för att bli mer självförsörjande med en vanlig villaträdgård där man kanske inte har möjlighet att göra grönsaksland tillräckligt stora för att täcka upp för allt som behövs enbart genom sommarodling. Om odla på höjden är ett knep för små ytor så borde detta vara ytterligare ett knep, dvs öka antalet skördar per år på samma lilla markplätt genom att förlänga säsongerna så effektivt som möjligt. 

Odlingsstrategi

Nu börjar det dra ihop sig för att förså så smått. Kan jag skriva att jag egentligen inte gillar fröodling? Nåväl. Jag gillar inte fröodling så värst mycket, det är så lätt att det misslyckas. Men för att förbättra oddsen så har jag kommit fram till ett antal principer som jag har tänkt att applicera i år:

1. Ju petigare, ju närmare huset
Som jag skrev tidigare så anlade vi en köksträdgård i ett avlägset hörn i trädgården. Det funkar väldigt dåligt, dels för att man inte passerar förbi bara så där och kan titta till det hela ett par gånger om dagen och dels för att det blir ett omak att dra fram slangar och släpa dit gödsel mm. Så i år har jag köpt åtta rejäla murbruksbaljor, typ den här modellen de är typ 90x45 cm och ska odla precis utanför köket på altanen. Kanske inte det snyggaste men jag kom fram till att det var det billigaste sättet att få ihop ett antal större odlingstråg. Min plan var från början att jag skulle fylla dem till hälften med lecakulor för att de inte skulle behöva bli alltför tunga men efter att ha kollat på priset på lecakulor insåg jag att det går ju bort. Så nu är jag öppen för förslag för om man kan ta något annat att fylla ut en bit upp med som påminner om lecakulor. Alternativt så tar man jord, det kan ju för all del vara bra med mycket jord som är fuktighetshållande.

2. Ju mindre mängder, ju närmare köket
Kryddor och annat man bara vill knipsa av litegrann till en gryta ska helst vara i köket eller möjligtvis på en lagom höjd så att man kan öppna köksfönstret och klippa av lite. Det finns ingen anledning att anlägga en kryddgård om man inte når den på tio sekunder från köket.

3. Täcka upp så brett som möjligt hellre än så mycket som möjligt
Här tänker jag mig att jag vill experimentera och försöka testa så mycket som möjligt själv. Hur svårt är det tex att göra egna cornflakes? I boken Farmare på fritid från sjuttiotalet som jag skriver mer om i ett inlägg nedan inleder man odlingsavsnittet med att skriva ett långt avsnitt om lin som tydligen var trendskörden nr 1 för gröna vågare då det begav sig. Linfrö äter vi ganska mycket av och det har aldrig kommit för mig att man kanske skulle kunna odla det själv. Får återkomma med den här punkten mer ingående så småningom.

4. I första hand vattna med regnvatten eller återanvända vatten
Det här är möjligtvis fånigt men jag har börjat i mycket liten skala att återanvända vatten. Dvs jag tar äggkokvatten, överblivet vatten i tekokaren, mm och häller det i vattenkannan. I sommar har jag tänkt att göra detta i större skala, dels genom att spara på vattnet från köket men också genom att spara regnvatten i tunnor. Det gäller bara att ha tunnorna placerade på ett sånt sätt att man lätt kommer åt dem vilket skulle innebära att man måste leda vattnet runt en gavel. Kanske kan det fungera med hjälp av sådana där regnvattenspridare i mjukplast? Det känns bara så oändligt onödigt att stå och spruta färskt dricksvatten på mina odlingar. 

5. Odla med tanke på hur maten ska förvaras och hur man vill äta den
En stor miss som jag har gjort varje år är att så varje grönsak i en enda omgång. Egentligen är det betydligt bättre att så med några dagars mellanrum. Tex mangold som jag älskar att steka upp med olivolja och vitlök, det är så utmärkt att bara gå och plocka av en liten skörd och inte behöva frysa och greja för att allt är skördemoget. Morötter är också något man skulle kunna tänka sig att så då och då så att man inte behöver förvara i onödan. Principen är då att odla så att så mycket som möjligt kan förvaras i landet. För att underlätta den här principen så har jag beslutat mig för att helt skippa att försöka få vackra grönsaksland, hela den här potagertrenden sätter lite krokben för mig känns det som, i ivern att få det vackert så får man för sig att landet ska vara prunkande överallt. I år ska jag släppa det helt och bara fokusera på att få mat på bordet på mest effektiva sätt.

Ett enklare liv

Eftersom jag är något av en boknörd så har jag förstås inlett det här projektet med att läsa diverse böcker och texter som berör självhushållning och jag har försökt reflektera över vad det är jag vill åt med att leka förortsbonde. Och så som jag ser på det hela så ska livet vara mer konkret och mer direkt, enklare, helt enkelt. I många andra länder pratar man om simple living och en frivillig enkelhet, den idén tycks inte alls lika stor här i Sverige ännu. Den styrande tanken inom simple living är att dra ner på konsumtionen och att avstå från att belasta jorden i onödan, det är en mycket tilltalande tanke tycker jag. Just nu läser jag också en gröna-vågen bok som gavs ut -75: Farmare på fritid (all kärlek till biblioteket!). Författaren Anne Nilsson skriver:
"Låt oss inte krypa undan från samhällslivet, politiken eller världsproblemen, för att ägna oss åt vår lilla trädgård i stillhet. Känn i stället att din egen (eller lånade) jordplätt är en del av jordklotet. Den jordplätten är inte ett mål utan en utgångspunkt!"
Lite senare skriver hon:
"Vi drömmer oss inte tillbaka till en romantisk bonde-tidsålder. En sådan har aldrig funnits. Men vi vill återknyta kontakten med jorden, som allt utgår ifrån, och själv deltaga i naturens växlingar."
(Det är inte utan att man kan längta lite efter skribenter med ett så politiskt uttrycksätt!) Det är någonstans dit jag vill komma, vad handlar det här om, hur ska ledorden och syftet formuleras så att projektet drar åt ett håll som bär? Kanske kommer svaret att ge sig längs vägen.