Odlingsstrategi

Nu börjar det dra ihop sig för att förså så smått. Kan jag skriva att jag egentligen inte gillar fröodling? Nåväl. Jag gillar inte fröodling så värst mycket, det är så lätt att det misslyckas. Men för att förbättra oddsen så har jag kommit fram till ett antal principer som jag har tänkt att applicera i år:

1. Ju petigare, ju närmare huset
Som jag skrev tidigare så anlade vi en köksträdgård i ett avlägset hörn i trädgården. Det funkar väldigt dåligt, dels för att man inte passerar förbi bara så där och kan titta till det hela ett par gånger om dagen och dels för att det blir ett omak att dra fram slangar och släpa dit gödsel mm. Så i år har jag köpt åtta rejäla murbruksbaljor, typ den här modellen de är typ 90x45 cm och ska odla precis utanför köket på altanen. Kanske inte det snyggaste men jag kom fram till att det var det billigaste sättet att få ihop ett antal större odlingstråg. Min plan var från början att jag skulle fylla dem till hälften med lecakulor för att de inte skulle behöva bli alltför tunga men efter att ha kollat på priset på lecakulor insåg jag att det går ju bort. Så nu är jag öppen för förslag för om man kan ta något annat att fylla ut en bit upp med som påminner om lecakulor. Alternativt så tar man jord, det kan ju för all del vara bra med mycket jord som är fuktighetshållande.

2. Ju mindre mängder, ju närmare köket
Kryddor och annat man bara vill knipsa av litegrann till en gryta ska helst vara i köket eller möjligtvis på en lagom höjd så att man kan öppna köksfönstret och klippa av lite. Det finns ingen anledning att anlägga en kryddgård om man inte når den på tio sekunder från köket.

3. Täcka upp så brett som möjligt hellre än så mycket som möjligt
Här tänker jag mig att jag vill experimentera och försöka testa så mycket som möjligt själv. Hur svårt är det tex att göra egna cornflakes? I boken Farmare på fritid från sjuttiotalet som jag skriver mer om i ett inlägg nedan inleder man odlingsavsnittet med att skriva ett långt avsnitt om lin som tydligen var trendskörden nr 1 för gröna vågare då det begav sig. Linfrö äter vi ganska mycket av och det har aldrig kommit för mig att man kanske skulle kunna odla det själv. Får återkomma med den här punkten mer ingående så småningom.

4. I första hand vattna med regnvatten eller återanvända vatten
Det här är möjligtvis fånigt men jag har börjat i mycket liten skala att återanvända vatten. Dvs jag tar äggkokvatten, överblivet vatten i tekokaren, mm och häller det i vattenkannan. I sommar har jag tänkt att göra detta i större skala, dels genom att spara på vattnet från köket men också genom att spara regnvatten i tunnor. Det gäller bara att ha tunnorna placerade på ett sånt sätt att man lätt kommer åt dem vilket skulle innebära att man måste leda vattnet runt en gavel. Kanske kan det fungera med hjälp av sådana där regnvattenspridare i mjukplast? Det känns bara så oändligt onödigt att stå och spruta färskt dricksvatten på mina odlingar. 

5. Odla med tanke på hur maten ska förvaras och hur man vill äta den
En stor miss som jag har gjort varje år är att så varje grönsak i en enda omgång. Egentligen är det betydligt bättre att så med några dagars mellanrum. Tex mangold som jag älskar att steka upp med olivolja och vitlök, det är så utmärkt att bara gå och plocka av en liten skörd och inte behöva frysa och greja för att allt är skördemoget. Morötter är också något man skulle kunna tänka sig att så då och då så att man inte behöver förvara i onödan. Principen är då att odla så att så mycket som möjligt kan förvaras i landet. För att underlätta den här principen så har jag beslutat mig för att helt skippa att försöka få vackra grönsaksland, hela den här potagertrenden sätter lite krokben för mig känns det som, i ivern att få det vackert så får man för sig att landet ska vara prunkande överallt. I år ska jag släppa det helt och bara fokusera på att få mat på bordet på mest effektiva sätt.